Kom fram till Hua Hin i förrgår kväll efter att ha åkt båt från Koh Tao till Chumphon och sen därifrån buss mot Hua Hin. Tog sen en taxi mot hotellet som ligger i utkanten av staden. Hotellet vi bor på är jättefint och riktigt modernt minimalistiskt i utseendet.Det heter Chaba Place och vi har betalat 1150 bath/natten med extrasäng och inklusive frukost. Området har inge fler hotell och man ser inte många turister här. Eftersom vi kom fram en kväll ville vi inte dra vidare direkt för att äta så vi frågade om det fanns något matställe i närheten. Vi vandrade över till andra sidan gatan och satte oss på ett ställe. Räknade inte med att dom skulle kunna någon engelska alls, men det gick faktisk ganska bra och vi skrattade mycket tillsammans vi och ägarna. Dom hade ett barnabarn på 4 år som höll till hos dom så Alicia och Emmi som hon heter sprang över till Emmis moster och lekte medans vi väntade på maten. Jag och Niclas åt varsin Pad Thai och drack varsin Cola och barnen delade på stekt ris med grönsaker och kyckling (Alicia åt som aldrig förr och påpekade flera gånger hur gott det var) och delade på en juice. Detta kostade oss 120 bath. Det är ingenting! För er som inte vet så är 100 bath idag värt 21 kr.
Igår var vi och shoppade större delen av dagen i ett shoppingcenter som heter Market Village. Stort och mycket roliga affärer. Högst upp hade dom också ett lekland för barn så där fick Alicia vara i 30 minuter för 30 bath medans jag satt utanför med en sovandes Marlon. Niclas passade på att kolla runt lite själv. Det fanns verkligen allt möjligt där, mer än vad vi trodde och vi hade bara kontanter med oss så idag ska vi dit igen och shoppa med kortet i handen. Jihuuuu!
Än så länge idag så har vi varit på stranden (som Alicia inte ville till för hon ville shoppa)och när vi var där så kända jag att hit vill jag aldrig mer igen. Dom hade samlat alla stolar så koncentrerat och verkligen packat ihop alla så man låg där tätt, tätt. Det gick strandförsäljare precis vid fötterna på en hela tiden så man fick inge lugn och ro direkt. Det var thailändare som red med sina hästar i hopp om att någon ville betala för en tur, direkt nedanför solstolarna (som stod ända ut i havet) så barnen kunde inte sitta säker där i vattenbrynet och leka. Och satt dom vid solstolarna så var risken stor att det skvätte sand på dom andra som låg där. Hade vi varit smarta så hade vi bara lagt ut sarongerna i sanden en bit bort. Nä, hit vill jag inte igen. Staden är fin och spännande men man ska nog hålla sig vid en pool om man har det på hotellet, vilket vi inte har. På väg tillbaka till hotellet ville vi till McDonals och på vägen dit så mötte vi en jättesnäll man som bjöd oss på thailändskt godis och sen erbjöd sig att skjutsa oss i sin cykeltaxi dit. Vi åkte med och gav såklart honom pengar för turen. Det var ganska nära så Alicia undrade varför vi inte kunde ha gått för.
Personalen på vårt hotell är inte så bra på engelska. Dom försöker verkligen men det blir väldigt lätt missförstånd. Vi försökte att få ett kort så att vi kan visa upp det för taxichafförer när vi ska tillbaka till hotellet men dom gav oss bara ett kort med adressen till deras filial som ligger inne stan och så skrev dom ner telefonnummret till vårt hotell. Så när man ska tillbaka får man försöka att förklara att man inte ska till det hotellet som är på kortet (som har ett liknande namn) utan att dom måste ringa till nummret som är nerskrivet för att dom ska få vägbeskrivningen. När jag har försökt att förklara problemet för personalen och att vi ville ha adressen hit nerskriven, så förstår dom inte. Varje dag får vi gå ner och be om ett till lakan då städet byter allt i sängarna men sen bara lämnar ETT lakan att dra över sig som täcke. Och vi har en extrasäng till Alicia. Då får man följa med och peka i förrådet för dom vet inte vad sheet betyder. Ett litet äventyr i sig det här.
Nu har båda barnen vaknat så nu drar vi och shoppar lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar